..jaha, nu var jag här igen, trotts allt.. ;)
Igår var de dopparedagen och en gansla lyckad sådan trotts att mamman i familjen inte har haft tull sån julstämning i kroppen som hon kanske önskar att hon skulle haft.
Tänk att all hysteri och allt veckolångt planerande och förberedande är över så snabbt. Och att dagen går så fort tyckte man aldrig som liten..
Iår hade/har vi begränsat med julklappar till våra barn och familjemedlemmar..Till en början känndes de lite töntigt/surt/jobbigt/för jävligt, hur lite paket barnen faktiskt skulle få. Men nu när vi båda är arbetslösa har vi inte längre samma budget att röra oss med.. för att lättare förstå kan jag ju säga att vi har mellan 10 och 17 000 mindre i månads inkomst nu när båda stämplar..
Som tur är jobbar S en hel del ända sedan han blev arbetslös så skillnaden har inte varit så jätte stor.. än..men strax under 10 000 mindre är en ganska stor summa.
De är så lätt att lära sej leva med mer pengar, att bränna dom är inga som hellst problem..att däremot ställa om sej själv, barnen, övriga runt om kring och hela vardagen för att ha mindre pengar är en nog så jobbig prossedur.
Många av er kanske sitter i samma..nu med lågkonjukturen i fokus..eller ni som går från jobb till studier. Ja.. en jul i arbetslöshetens eller studiernas tecken är allt annat än rik....
Om man då inte som vi igår.. får sån enorm massa med kärlek tillbax för de lilla vi gav.
Albin som är så van att överrösas med pressenter..men iår bara fick de han verkligen hade önskat sej. Var helt i extas eftar ett ha öppnat sina julklappar..
"mamma och pappa.. jag älskar er så att hela jorden snart går sönder".. vad värmer mer i ett mamma eller pappa hjärta än att få höra något sådant här?!
Kanske är de dags att tänka om.. i detta matrealistiska samhälle vi lever.
Jag tror att allafall vi här hemma har lärt oss att de är inte dom 100 sakerna som gör de.. de är den, enda rätta saken, som gör de.
Iår var albin 4år..han fyller 5år om 3månader. Iår var nog första året som han på riktigt kopplade vad julen handlade om, vem tomten egentligen är och hur tradditioner ser ut. Något som jag ska forts ha i åtanka inför theo och kommande barn.. dom försåtr inte när dom är 1 år, 2år.. och egentligen inte heller när dom är 3år..även fast vi trott så.
Kanske att dom förstår för dagen, men inte helheten av vade de innebär.
Kanske ett lite för filosofiskt inlägg idag. Men, jag vill få ur mej de här någonstans..
De jag till en början var så besviken över fick hela min värld att förändras..
Att få uppleva den sanna k'ärleken är de absolut underbaraste man kan göra.. Och de har vi hemma hos oss. Nu har vi äntligen fått lära oss vad de egentligen betyder...
Idag är de lilla julafton i djurmo som gäller, hemma vid min storebror och hans familj. Kusinerna ska få byta klappar med varrandra och vi vuxna ska knöla i oss lite mer mat och lite mer fika och fram förallt..godiset.. ja, iallafall jag! ;)
GOD FORTSÄTTNING, mina vänner..
och en massa kärlek till er, som betyder som mest, för mej...!!!
Men visst är de så att det inte är mängden paket som räknas. Tror de betyder mer att verkligen få de man önskat sig. Och får man en massa jämt och ständigt och hela tiden så får man ju heller aldrig chansen att önska. Nej vi ska verkligen försöka att hålla ner julklapparna till elias. I år fick han ju "bara" två billiga julklappar på julafton av oss, men då för att vi handlat hans säng precis. Och så kommer vi nog göra andra år med att sattsa på en stor sak som han behöver (fram till då han önskar sig och kan få de han verkligen vill ha). Kram och god fortsättning!
SvaraRadera