..förlossning..

..ny vecka, nya tag..

Ja lite så känns de just idag faktiskt. Även om jag hellre hade velat att de skulle varit söndag idag iställe för igår. Hade behövft ha en extra söndag ibland.

S åkte till ängelholm igår..3v.. Han själv gav en liten hint om att kanske komma hem redan till helgen, de skulle ju inte vara helt fel, men jag vågar inte hoppas.. 65mil enkelresa och 16 andra att brottas med om när och hurvida dom ska åka hemmåt eller inte.

Så, jag får nu bita ihop och ta tag i vardagen ensam igen. Men lika bra att vänja sej..sesongen är här och den kommer stanna bra många månader frammåt!

Igår fick vi en inblick i allvaret som komma skall... förlossningen.

Började med en dålig natts sömn, 4timmar. Pga halsbränna och sammandragningar. Låg kvar i sängen hela fm. Klev nog itne upp förens näramre 11.30. Men sammandragningarna blev både täta och hårda fast jag bara låg och vilade.

Tillslut kontaktade vi förlossningen och åkte in.

Efter att varit inne i 2timmar hade CTG och inre/yttre UL hunnits med. Samt några undersöningar. Tappen var opåverkad, bebis mådde bra och jag fick istället lämna massa blod och lite urin för att sedan säga hej då till S och sitta ensam kvar och vänta på provsvar. De tog nästan 3timmar till. Under tiden fick jag bricanyl som skulle lindra sammandragningarna som fortf var täta och onda. Fick en alvedon också för min molnande värk. Efter 3e tabletten fick jag åka hem på nåder.. Dom hade velat ha mej kvar tills dom såg att tabletterna verkligen hjälpte..men iom att läkaren tidigare sa till S att om tappen är okej kan du åka, då ska de inte vara någon fara.. så var dom ju även tungna att släppa hem mej för jag har ju barnen att ta hand om.

Så jag var lite lättad just då att han faktiskt åkte, hade inte velat spendera nattan där inne. Såg hur blivande mammor/pappor kom in och fick sina rum..hörde hur blivande mammor skrek ut sina barn, medan blvande pappor trängdes i pentryt kallsvettandes för att värma sina matlådor. Såg hur stolta och nyblivna mammor/pappor sedan rullade ut sina små i vagnar och gick vidare mot sitt "nya" liv...

..såg tom några bekanta ansikten, även om de inte var någon man kände personligen..

Såg de hela både skrämmande och med avund. Några ggr hade jag nog hellre lust att bara trycka ut bebis iställe för att bara sitta där och glo. (satt ute vid tv:n en stund i väntan på provsvaren, passade på att spana på folk)

Uskorna var super gulliga, dom flesta bm var också jätte omtänksamma och läkarna var toppen bra. De kändes som dom verkligen tog hand om mej. Inte som jag var ivägen..vilket den första BM gav intrycket utav.

Jag kände mej trygg. Kanske var de de här jag behövde för att kunna brottas med mina hemska tankar inför förlossninge. Hoppas verkligen de blir lika bra när vi kommer in nästa gång..när de ska vara på riktigt. Tills dess ska jag äta bricanyl mot förvärkar/sammandragningar fram till v34. Sedan är de fritt fram för dom att påvärka tappen och bebis är välkommen ut.

Även om jag inte tror att han kommer göra de.... jag går nog säkerligen på övertid.

citat från min läkare under UL "här är bebis huvud..och där ser ni lite av navelsträngen och rumpan har vi där och... vet ni om vad könet är föresten, att de är en pojke" (på skärmen ser man "världens största" pung) *hahhaha*